EN AXEL ATT GRÅTA MOT

Jag önskar att jag hade ett stöd som verkligen förstod det jag sa. Jag har underbara vänner som hjälper mig, men ingen förstår riktigt, eftersom det mesta är känslor som jag inte kan beskriva i ord. Jag vet precis vad jag ber om och jag vet att jag antagligen aldrig kommer att få det heller. Tänk om den som ska skydda en, ställa upp för en i vått och torrt och finnas där för att dra upp en när man fallit faktiskt gör det istället för att putta en över kanten...

Okej, förlåt mig. Det där var helt onödigt sagt. Jag vill inte sitta och beklaga mig, men jag var tvungen att skriva ner det. Ni kan skita i det bara, pussar!

mikaela

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0