funkychickens

Dagen hade varit bra. Fint men kallt väder - kort skoldag - pluggat samhäll, kännt mig duktig - shoppa med Emma, haft kul - bio med Mickan dagen efter, och hon skulle sova över. Praktiskt tagen dansade hem från bussen. Men när jag kommer hem så spräcks allt: berätta om bion för mamma. hon säger att det inte går. jag blir besviken och lite ledsen. mamma blir sur. jag blir sur. mamma gråter. Jag gråter. Mamma klaga på att jag måste planera bättre. Inte mitt fel att DE inte berätta nåt för MIG! Pappa kmr hem, och ger mig skuldkänslor för att mamma är ledsen. Är det aldrig nån som bryr sig om mig?? Pappa kanske fixar så att vi får gå på bio iaf, bara för att mamma inte ska vara ledsen längre. Trött på det här, nån som har en tom lägenhet åt mig?

Linnéa