funkychickens

Nu har jag kommit in i en sån där period där allt är skit, ni vet? Verkar som jag kommer in i såna perioder ganska ofta, men det kanske är så. Jag försöker i alla fall bättra mig. Försöka må bättre och om inte det går försöker jag åtminstone hålla kommentarerna för mig själv eftersom jag själv vet hur det är att umgås med folk som inte nöjer sig med nånting. Allt är skit vad man än föreslår. Så istället försöker jag hålla god min och låtsas att jag tycker om vissa saker och håller med och fortsätter som ingenting.
Men blogg är väl ändå som en digital dagbok? Så där ska jag väl ändå skriva ner tankar, åsikter, händelser m.m? Även om vissa av de är negativa? Ganska många faktiskt. Om man som läsare väljer att läsa det eller inte är upp till var och en, men jag tycker i alla fall det är skönt att kunna skriva av sig och kanske det är någon ensam själ där ute som känner likadant och kanske får inspiration av det jag skriver eller vill prata med mig? Vad vet jag, jag skriver i alla fall för att få skriva av mig eftersom jag tycker det är skönt helt enkelt. (=
Men så vad är det nu då?
Jo, det ska jag berätta.
Jag känner mig tråkig. Utsidan, insidan. Allt. Jag är tråkig rakt igenom. Kläderna jag bär är fula och jag känner mig bara ful och äcklig hela jag. Varför vet jag inte. Är kanske trött på mig själv, har levt för länge med mig själv? Det vore ju inte så bra, eftersom jag räknar med att leva resten av mitt liv med mig själv...
Vad jag skulle vilja ha är någon slags extreme makeover. Ingen operation, utan någon som hjälper mig hitta fina kläder som jag kan vara nöjd med, även när jag har bråttom på mornarna. Smink som får mig att känna mig vacker. Någon som hjälper mig med min personlighet, så att jag inte är så tråkig hela tiden. Utan så att jag faktiskt kan komma med egna idéer och inte fortsätta på andras. Jag vill kunna.
Jag har ett citat som stämmer in så bra på mig. "I can't remember the last time I felt beautiful" och det kan jag verkligen inte. Hur mycket jag än tänker, hur mycket jag än försöker.
Nu kanske jag verkar ytlig. Men mycket sitter i utseendet. Faktiskt. Ser man tråkig ut på utsidan, då skulle i alla fall inte jag vara så intresserad av att lära känna den här personen. Och vem vill inte se bra ut i kläderna de bär?
Och sedan har vi det där med att vara talanglös. Jag vill vara bra på någonting!
Nästan vad som helst, bara jag kan någonting som får mig att känna mig ... unik. Just nu smälter jag bara in i mängden och ser jag mig själv i spegeln när man är till exempel ute på stan tänker jag att jag sticker ut som den fula som inte kan klä sig. Som inte kan ta hand om sig själv. 
Problem problem problem.
Nu har jag skrivit av mig tillräckligt för stunden. Okej, egentligen inte. Men jag känner att om jag fortsätter så kommer jag börja svamla för mycket och inte ens jag komer kunna förstå vad jag själv säger. Så med det säger jag hej då för stunden.
Puss puss (=

mikaela