funkychickens

Har ni nånsin känt den där känslan som om att du är en liten hundvalp nyfiken och vill se, upptäcka, skaffa vänner och ha kul. Du står vi dörren väntar på att den ska öppnas och när den gör det så tar du sats ut. Du kastar dej ut men plötsligt flyger du tillbaka. Du drar och drar men du kommer ingenstans. Det är en kedja runt din hals, och ju mer du drar desto hårdare sitter den. I halsbandet sitter ett koppel och i andra änden av kopplet står en sur och stark person som håller ett fast grepp i kopplet - du har inte en chans. Maktlös och svag. Personen drar med dig åt de hållen DEN vill gå och du har inget val, du vill in busken och nosa men när du försöker så drar halsbandet och kopplet. Personen tvingar dej att gå på den hårda, kalla, tråkiga, grå och långa asfalts vägen.
Den känner jag rätt ofta. Jag vill göra det JAG vill.

Jag vill inte tillbringa torsdag-lördag av mitt höstlov hos mormor, jag vill verkligen INTE ! Jag har bara 7 dagar av mitt höstlov hemma, varför dra bort 3 dagar till. FYRA DAGAR kvar blire, och en är en söndag efter att ha åkt bil i år. Då kommer jag ju inte ha annat att göra än att plugga (om jag ens orkar det). Jag är trott på att åka hit och dit runt i Sverige. Kan jag inte få vara hemma och ta vara på dem vänner jag faktisk har. Jag hinner inte det jag vill ha gjort på 3 ynka dagar... JAG SKA STANNA HEMMA, även om det blir skrik och gråt och smällande i dörrar, ännu mer skrik, skrik och skrik (jag är typ konflikträdd så ja bråk är DET VÄRSTA JAG VET !)

EDIT: Mickan det blir inge Trysil... Mamma och Pappa glömde visst säga det till mig, SOM VANLIGT ! Vi kanske blir instängda här i Rättvik ist, om du vill följa med vill säga?

Puss Puss

Linnéa