Life has ups and downs

Nu har jag sett alla bidrag och vem som kom direkt till final. Då var det intressanta över. Pain of Salvation ägde ju scenen lungt, sen Salem al Fakir var grym också och jag måste säga att Ola gjorde en bra insatts.

Juste ibland är livet verkligen orättvist. När Mickan och jag vaknade så hade min familj lämnat huset. Första tanken jag får upp: SKÖNT. När dem sen kommer hem så har dem tydligen köp nu bräda till Anton. En Burton. Och fast jag inte visade så himla mycket blev jag väldigt sur och besviken. I vår familj så är det så att man får en Burton bräda när man har växt klart. Jag växte faktiskt klar innan både Oskar och Anton. Nu är det jag som är den ända i familjen som inte har någon Burton bräda. Och jag lär ju inte få någon ny på minst 2 år. Om den inte går av innan det, vilket inte skulle förvåna mig. Jag har nog den älsta och mest slitna brädan i familjen nu.. Det är inte det att jag är matriell och måste ha det nyaste dyraste, utan att mina föräldrar säger en sak med gör en annan och det gör mig så himla sur. Jag borde väl vara van vid det nu, men nupp. Det mest irriterande är att dem kan inte sluta reta mig, speciellt inte Anton. Har retar mig för att han fick Oskar rum som jag velat ha så länge jag kan minnas, och nu har han det är att skryta om oxå, gaaah! Men ja jag får väl fortsätta försöka stänga ute honom från mitt huvud, fast hans irriterande röst hörs hur mycket man än försöker få den att vara tyst. Nej men jag älskar min lillebror, men jag kan bara ståut med honom 80% av tiden.


(förlåt för att man inte förstår vad jag skriver, men ärligt jag pallar inte bry mig !)

Linnéa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0