Varför är man inte nöjd med det man har?!
Säger som Anna; FINANSKRIS! Dagen kunde varit underbar, men nej jag är bara trött och vill försvinna från jordens yta. Gah!
Skoldagen var väl väldigt bra (slapp göra livräddningsprovet, ska göra det om en vecka ist. Yippie en vecka av ångest..) ; trots tröttheten, hälverk, känslan av att man är ett litet skit unge som folk bara stör sig på. Efter skolan åkte jag hem till Mickan för att ta över hennes säng och dricka hennes oboy. Sen blev det hemmåt. Tröttheten plågade och detsamma med hälen. Kom på tåget klockan halv 8. Satte mig och tog upp mobilen för att ringa hem för att be om skjuts. Och då med typ 5% batteri kvar så blir mobilen HELT CP. Kunde sätta på den typ 20 gånger för att den sedan skulle stänga av sig så fort man hade tryckt på ring. FAN FAN FAN! Det bertydde att jag var tvungen att gå haltande hem (hjälper dock inte att halta). Eftersom jag inte orkade vänta på bussen (och för att slippa prata med folk som jag kanske kände) så gick jag från stationen, alltså blir det ca 1,5 km lidande. Gjorde så ont i hälen så att man börja grina som en femåring för varje steg man tog. Men jag kom hem, tillslut. Då fick jag gråta ut och klaga över hälen hos mamma. Pappa försökte oxå trösta. Han frågade om vi varit hos doktorn och kollat med foten, vilket vi har. Vilket var riktigt slöseri med tid och fick inte hjälp alls. Så jag vet inte om vi ska gå hos någon riktig läkare eller nåt. Nu är alla krafter typ slut så det är snart läggdags för mig. Blev inge plugg idag (ILLA). Har lust att stanna hemma imorgon och dö under täcket men nej det går inte. Har bara två lektioner imorgon eftersom jag ska till tandläkaren. Jag kommer se förjävlig ut imorgon och jag vet inte om jag pallar anstänga mej något heller... Nu ska jag sluta babbla och dö i sängen ist. Kramar!
EDIT: ska tydligen till tandläkaren nästa onsdag...
Linnéa
Skoldagen var väl väldigt bra (slapp göra livräddningsprovet, ska göra det om en vecka ist. Yippie en vecka av ångest..) ; trots tröttheten, hälverk, känslan av att man är ett litet skit unge som folk bara stör sig på. Efter skolan åkte jag hem till Mickan för att ta över hennes säng och dricka hennes oboy. Sen blev det hemmåt. Tröttheten plågade och detsamma med hälen. Kom på tåget klockan halv 8. Satte mig och tog upp mobilen för att ringa hem för att be om skjuts. Och då med typ 5% batteri kvar så blir mobilen HELT CP. Kunde sätta på den typ 20 gånger för att den sedan skulle stänga av sig så fort man hade tryckt på ring. FAN FAN FAN! Det bertydde att jag var tvungen att gå haltande hem (hjälper dock inte att halta). Eftersom jag inte orkade vänta på bussen (och för att slippa prata med folk som jag kanske kände) så gick jag från stationen, alltså blir det ca 1,5 km lidande. Gjorde så ont i hälen så att man börja grina som en femåring för varje steg man tog. Men jag kom hem, tillslut. Då fick jag gråta ut och klaga över hälen hos mamma. Pappa försökte oxå trösta. Han frågade om vi varit hos doktorn och kollat med foten, vilket vi har. Vilket var riktigt slöseri med tid och fick inte hjälp alls. Så jag vet inte om vi ska gå hos någon riktig läkare eller nåt. Nu är alla krafter typ slut så det är snart läggdags för mig. Blev inge plugg idag (ILLA). Har lust att stanna hemma imorgon och dö under täcket men nej det går inte. Har bara två lektioner imorgon eftersom jag ska till tandläkaren. Jag kommer se förjävlig ut imorgon och jag vet inte om jag pallar anstänga mej något heller... Nu ska jag sluta babbla och dö i sängen ist. Kramar!
EDIT: ska tydligen till tandläkaren nästa onsdag...
Linnéa
Kommentarer
Trackback
