Jag ser tillbaka och ler, jag var iaf mig själv när du gjorde allt för att passa in och vara som alla andra.
Hej. Ja Hej. Dagen har varit totalt meningslöst men ändå inte. Varit i värsta humörs bergochdal banan. Jag antar att jag borde börja vänja mej med dem nu. Inte fått mycket gjort idag, okej jag fick rummet städat det var väl iaf något? Har skit mycket läxor men dem känns totalt meningslösa. Antar att jag får ta ett ryck imorgon, testa 30 min plugg och 15 min pause eller nåt. Kanske funkar?
Den här dagen har jag väl kommit närmare familjen på något sätt, en dag utan bråk och tjat. Vet inte riktigt hur jag ska förklara min dag faktiskt. Man kan se den på så olika sätt, det kan man ifs göra med varje dag i sitt liv. Vet inte riktigt hur jag ska skriva så att ni förstår mina tankar, det är något jag har riktigt svårt med - att få folk att förstå mina tankar och synvinklar på saker. Jag är inte riktigt så bra på att förklara.
Som nu till exempel: Jag är inne i tänkande om världen. Om min och andras tid på jorden. Först så tänker jag på allt som finns där utan för. Utanför min värld. Alla människor jag aldrig kommer träffa. Och allt utanför ozonlagret, vad som finns därute och saker som finns obegripligt långt bort som inte ens påverkar oss. Jag vill någon gång i mitt liv se ner på jorden och se hur liten den egentligen är fast den är så stor för oss. Det beror liksom helt på vilken synvinkel man ser saker och ting ifrån. Sen så tänker jag oxå om min värld. En sak som jag ibland gör som troligen ingen annan vet är att jag brukar kolla på folk och försöker föreställa mig hur deras liv och tankar ser ut. Vad dem har varit med om och vilken personlighet dem har. Vad dem har för tankar/åsikter/syner/vanor som ingen annan nånsin kommer få veta någonting om. Och hur dem ser mig, om dem sitter där i bilen på andra sidan vägen och tänker samma sak som jag; vem är hon? Jag tänker också på hur dem i min närhet är. Vad dem har där under ytan som jag aldrig kommer få veta något om. Jag antar att det är därför jag är ganska öppen, kanske ibland mer än vad jag borde, vad vet jag. Jag vill iaf att folk ska se på mig som jag är, den jag är. När jag tänker allt det här, om livet, så tänker jag också på min insats i historien. Att mina anhöriga kommer minnas mig men sen kommer jag bara försvinna, som om jag aldrig funnits. Hur jorden kommer snurra vidare som innan. Att mina år här inte kommer göra någon skillnad. Jag vill bli ihågkommen och göra skillnad, vem vill inte det. Men alla kan inte det. Alla tankar som snurrar i mitt huvud får inte plats här. Det får knappt plats i mitt huvud. Jag skulle kunna hålla på i år, men nej jag ska inte babbla mer om detta idag. Ville bara skriva av mig lite. Nu fick ni veta lite mer om mig och mitt knasiga och helt ointressanta liv. Grattis :)
Iaf, såg Benjamin Bottom´s otoliga liv. Den var sorglig och bra. Och väldigt intressant. God natt, pusshej.
P.S: Flåt för alla troliga stavfel och förvirrande meningar, jag orkar inte rättstava och sånt. Så ni perfektonister får väl ta och bita er i läppen eller något.
Linnéa
Den här dagen har jag väl kommit närmare familjen på något sätt, en dag utan bråk och tjat. Vet inte riktigt hur jag ska förklara min dag faktiskt. Man kan se den på så olika sätt, det kan man ifs göra med varje dag i sitt liv. Vet inte riktigt hur jag ska skriva så att ni förstår mina tankar, det är något jag har riktigt svårt med - att få folk att förstå mina tankar och synvinklar på saker. Jag är inte riktigt så bra på att förklara.
Som nu till exempel: Jag är inne i tänkande om världen. Om min och andras tid på jorden. Först så tänker jag på allt som finns där utan för. Utanför min värld. Alla människor jag aldrig kommer träffa. Och allt utanför ozonlagret, vad som finns därute och saker som finns obegripligt långt bort som inte ens påverkar oss. Jag vill någon gång i mitt liv se ner på jorden och se hur liten den egentligen är fast den är så stor för oss. Det beror liksom helt på vilken synvinkel man ser saker och ting ifrån. Sen så tänker jag oxå om min värld. En sak som jag ibland gör som troligen ingen annan vet är att jag brukar kolla på folk och försöker föreställa mig hur deras liv och tankar ser ut. Vad dem har varit med om och vilken personlighet dem har. Vad dem har för tankar/åsikter/syner/vanor som ingen annan nånsin kommer få veta någonting om. Och hur dem ser mig, om dem sitter där i bilen på andra sidan vägen och tänker samma sak som jag; vem är hon? Jag tänker också på hur dem i min närhet är. Vad dem har där under ytan som jag aldrig kommer få veta något om. Jag antar att det är därför jag är ganska öppen, kanske ibland mer än vad jag borde, vad vet jag. Jag vill iaf att folk ska se på mig som jag är, den jag är. När jag tänker allt det här, om livet, så tänker jag också på min insats i historien. Att mina anhöriga kommer minnas mig men sen kommer jag bara försvinna, som om jag aldrig funnits. Hur jorden kommer snurra vidare som innan. Att mina år här inte kommer göra någon skillnad. Jag vill bli ihågkommen och göra skillnad, vem vill inte det. Men alla kan inte det. Alla tankar som snurrar i mitt huvud får inte plats här. Det får knappt plats i mitt huvud. Jag skulle kunna hålla på i år, men nej jag ska inte babbla mer om detta idag. Ville bara skriva av mig lite. Nu fick ni veta lite mer om mig och mitt knasiga och helt ointressanta liv. Grattis :)
Iaf, såg Benjamin Bottom´s otoliga liv. Den var sorglig och bra. Och väldigt intressant. God natt, pusshej.
P.S: Flåt för alla troliga stavfel och förvirrande meningar, jag orkar inte rättstava och sånt. Så ni perfektonister får väl ta och bita er i läppen eller något.
Linnéa
Kommentarer
Trackback
