Inte lätt alla gånger
Jag dog! typ. Vi simmade 40 längder (1 km) klädsimm! Fast Jenny och jag räkna typ fel så vi simma kanske 42-44 längder. Kläderna vägde ton och jag är inte världens bästa simmare, men jag kämpa på bra ändå. Kanske skulle ha ätit lite mer innan. Men äsch. När jag kom upp var mina känsliga ögon helt rödsprängda av vattnet, jag gick på extra enerig och hade stort behöv av att babbla på om inget vättit alls. Men jag lyckades hålla munnen ganska stängd så min omgiving inte skulle bli rädda. Jag hoppade svenskan för att jag skulle dött om jag hade gått på den, mamma förstod. När jag kom hem åt jag till min mages stora förtjusning sen sov jag i några timmar. När jag vaknade såg jag ut som en zombi och mamma trodde jag var sjuk, haha. 
När jag hade ätit klart skulle jag lägga in en talrik i skåpet, öppnade fel dörr och slog skåpet i talriken. Ja ni ser ju själva. Juste mamma räddade lappen från soptunnan när jag hade slängt den och orden från hennes mun var: "Bäst att spara den, den kommer ju säkert behövas snart igen".
SHIT va trött jag är! Och jag har ändå sovit massa. Men jag MÅSTE se medium så jag kommer ju inte gå och lägga mig så tidigt iaf (a)
EDIT: Ingen tyckte typ synd om mig sen, förutom dem som oxå hade slitit som djur på simningen. Lillebror tyckte med synd om sig själv som hade stått och gått i 6 timmar, och Jakob klaga på hur slö jag var. Men mamma var snäll och tyckte synd om mig :) Ville bara säga det.
Linnéa
