Looking for something happy but I cry
Ett steg i taget. Känns som varje steg är en stor kraft ansträngning mot mig själv. Mot mitt dåliga humör, min lust att bara skrika rakt ut, min vilja att sparka omkring mig. Ett steg i taget tar jag för att klara dagen.
Dagen har i grunden varit en hemsk dag. Men dem ljusa stunderna har lyst igenom. Det började med att bussen den bussen jag planerade att ta inte kom. Det menas med att jag var tvungen att pressa in mig i 525 för att få åka med. Där var humöret lååångt ner. Första lektionen idrott, Anna och Amanda drog upp mitt humör fort. Så man nästan fick lock i öronen, heh. På idrotten så hade först några musikredovisning, mycket underhållande att se gangster tjejerna. Sen pratade vi om proteiner, kolhydrater och fetter. Läraren delade in oss i grupper så skulle vi hitta på en lek till varsitt ämne. Vi tjejer gjorde en fett kull som blev sjukt bra, mycket lärorikt. Haha. Sen när klockan kändes som typ 14 när den var typ 10 så hade vi svenska. Gjorde först en uppgift om August Strindberg som jag gjorde i grundskolan sen fick vi fortsätta med novellerna. När svenskan var över så hade vi mentor, där fick vi bland annat att skolan hade blivit hotad av en elev via facebook, vilken gjorde så poliserna inte tillät att miljömanistern som skulle komma på besök inte fick komma och hälsa på. Aja. Efter det drog vi till fresta och tröst åt pizza. Anna och Amanda var ganska lätt övertalade för en gångs skull, hihi. Sen hade vi hål i 2 h, efter det hade vi sista lektionen. Engelska... Asså om jag skulle vara bra, eller bra är kanke att ta i men bättre så skulle engelska vara riktigt roligt. Iaf vi började med att lyssna på en text och sen fick vi svara frågor under pauser i texten. Gick faktiskt riktigt bra för att vara mig, trotts dem för korta pauserna. Men sen fick vi ett papper om några ord från texten, och jag fattade verkligen INGENTING! Satt som ett stoooort frågetecken.
Jag hann precis med bussen hem, annars skulle jag typ kommit hem en halvtimme senare. Men när jag satt på bussen så märkte jag att jag hade glömt busskortet i skåpet så vi får se hur jag kommer till skolan imorgon. Nu MÅSTE MÅSTE jag plugga, har sjuuuuuuuuuukt mycket. Men krafterna efter den här skoldagen är helt borta...
Linnéa
Kommentarer
Trackback