funkychickens

Jag orkar inte. Min värld faller.. Jag kämpar för att le och dölja hur jag skriker inombords men snart går det fan inte längre. Bara en dag kvar, en dag och en studentmotagning och mammas oro. En dag sen åker jag till landet där jag nog kan glömma. Inte för att jag vet vad jag ska glömma, för jag vet inte riktigt vad det som är får barnet inom mig att gråta, jag vet lite men inte allt.

Tack Anna och Amanda, ni får mig att vara slippa kämpa för att le i skolan. Ni gör så att det komma naturligt. <3

Linnéa